Tidens gång

Höst och förvinter. Utveckling och nedtrappning.
 
Plötsligt händer det. Fredagen den trettonde oktober börjar Vilda gå på egna ben utan stöd. Här några dagar senare då hon stolt stapplar fram på verandan. 
 

 
Tiden har en tendens att rusa förbi för de flesta av oss. Vår lilla Vilda har snart klarat av sitt första år utanför mammas mage, och det är riktigt spännande att följa hennes utveckling. Från skrikande och hjälplös liten varelse, till en krabat som alltmer visar sin egen personlighet och vilja. I vår stuga i Bruksvallarna är det från och till kaotiskt med en ständigt vandrande och nyfiken varelse, vars favoritföremål utgörs av hundarnas vattenskål, vedträn och inte minst fjärrkontrollen till TV:n. Det här med leksaker verkar hon anse vara överreklamerat än så länge.
 
Vår grand old lady, huskytösen Mårran med sina dryga 13 år, är i ett helt annat skede av sitt liv. Sedan augusti har det varit det ena och andra besväret som föranlett upprepade veterinärbesök. Och orken är inte vad den en gång var. Men för tillfället hänger hon med riktigt bra, även om det endast blir korta och enkla promenader för henne numera. Vi håller tummarna för att hon får fortsätta sitt pensionärsliv ett tag till, och att hon på sitt eget lilla vis får njuta av tillvaron.
 
Vintern gör sig alltmer påmind här på Vôllan, inte minst genom den strida strömmen av skidåkare som swishar förbi ute på skidstadion och längs elljusspåret, där lagrad snö lagts ut. Härligt att få åka skidor redan, även om vi längtar till när natursnön kommer för att stanna så de längre spåren mot Mittåkläppen och Ramundberget blir åkbara.
 
En del av mina bilder har på sistone uppmärksammats i media - TV och tidningar vid sidan av olika sociala medier. Det känns riktigt skoj att kunna bidra till att fler upptäcker vårt vackra fjällområde och vilken potential som ryms här. Alltifrån turistaktiviteter, tidig och sen skidåkning till att se Funäsfjällen som tänkbar boplats.
 
Nedan följer en sekvens bilder tagna sedan slutet av september månad, i brytningstiden mellan höst och vinter.
 
/Kalle
 
 
Strax efter solens nedgång vid Funäsdalssjön, 26 september.
 
Annica & Mårran under en kort promenad i trakten av Gunnars. 29 september.
 
Annica & Vilda under korvgrillning nära Tvärtjärnen, Fjätdalen. 29 september.
 
Sprudlande glad vilda, tandlös än så länge. 1 oktober.
 
Bella idkar det tuffaste av huskyliv. Stugmys i Gunnars. 1 oktober.
 
Mittåkläppen och Helags från höjden nära minnesstenen vid Hågna. Långtidsexponering, 80 sekunder med gråfilter. 5 oktober.
 
Ytterligare en bild från Hågna. Visad på SVT-programmen Sverige idag och Jämtlandsnyheterna. 5 oktober.
 
Vy över Bruksvallarna och Anåfjället. Lite nedanför mitten av bilden ses snölagret och skidspåret som växer fram med hjälp av hundratals lastbils- och dumperlass. Strax intill spåret ligger Bruksvallarnas stugby, där vi är bosatta sedan fem år tillbaka. 8 oktober.
 
Vår yngsta husky Bella, snart 6 år gammal. Besitter en outsinlig inre energikälla och följer gladeligen med på alla skid-, löp- och vandringsturer. Här på Hästkläppen med Kariknallarna skymtande i fonden. 8 oktober.
 
Vinterkänsla över Skarsfjället. Ösjökläppen ses i förgrunden. En av bilderna som publicerades i ÖP:s nätutgåva. 8 oktober.
 
Av en händelse noterade jag svagt norrsken vid horisonten en kväll när vi skulle lägga oss för natten. Sprang iväg till skidspåret (100 m från stugan) och tog några exponeringar där kombinationen nydragna skidspår och norrsken utgjorde temat. Morgonen efter ringer en reporter från ÖP och vill publicera bilden. Det renderar i en kortare artikel där jag får möjlighet att höja Bruksvallarna till skyarna. Här finns livskvalitet inpå knuten, bokstavligen. 14 oktober.
 
Isläggning vid en tjärn på Vallarfjället. Mittåkläppens karakteristiska profil snuddar vid molnbasen. 22 oktober.
 
Vår dotter Vilda, glad att vara med på tur. Välklädd med dunoverall och varm mössa gör tillvaron på pappas rygg angenäm även under lite mer vintriga förhållanden. 22 oktober. 
 
Barn - Bruksvallarna - Funäsfjällen - Helags - Husky - Mittåkläppen - Norrsken - Skidspår - Vandring

Vilda på nya äventyr

Bildserie från gårdagens vandring längs en av Funäsfjällens guldturer.
 
En sprudlande Vilda intill ett av fallen längs Tvärån. 27 augusti 2017.

 
När Vilda sovit klart förmiddagsluren packade vi bilen och styrde kosan till Slättansvallen väster om Ramundberget. Här startar Guldtur 19, en av våra absoluta favoritturer inom Funäsfjällen. Vilda var som vanligt tryggt placerad på min rygg där hon har bra spaningsläge på allt spännande som dyker upp längs vägen.
 
Det artade sig till en vacker sensommardag och -kväll, där vi inte hade någon större brådska att styra kosan hemåt. Från trädgränsen vid Tvärån valde vi att vandra över kalfjället till Giertebaunestugan, och därefter längs skoterleden ned mot Ljusnan. Annica passade på att svalka fötterna i ett enkelt vad över dalgångens pulsåder.
 
Efter ett antal timmar på vandring somnade samtliga gott hemma vid Libacken...men Vilda vaknade sin vana trogen ett par gånger under natten till mamma och pappas stora glädje ;-).
 
Tack & gonatt från Vôllan!
 
/Kalle

 
Fascinerande vattenfall längs Tvärån. Här avbildat med längre slutartid och gråfilter.
 
Vilda & Annica poserar i solskenet. Bara att njuta dagar som dessa.
 
Tvärån och Skarsfjället.
 
Ut på tur - Aldrig sur!
 
Landskapet är en fröjd för alla sinnen.
 
Bella kopplar av vid Giertebaunestugan.
 
Solen sänker sig vid Ljusnans strand.
 
Blomster i solnedgången.
 
Skönt svalkande för varma fötter.
 
Björkar nära Ljusnan.
 
Annica tar de sista stapplande stegen för dagen.
 
Skiss över dagsturen.
Barn - Funäsfjällen - Guldtur - Ljusnan - Skarsfjället - Tvärån - Vandring

Generationsvandring

Varmt välkommen till min alldeles nystartade blogg! Här kommer jag dela med mig av mina tankar och funderingar kring sådant som engagerar mig. Som oftast spunnet ur de upplevelser jag själv och min familj har invid fjällen som omger oss i den lilla fjällbyn Bruksvallarna i västra Härjedalen. Jag kommer publicera inlägg när jag känner att jag har något vettigt att dela med mig av. Räkna inte med någon högre frekvens i uppdateringarna. Jag kommer så långt det är möjligt sträva efter att ha korta men kärnfulla texter, men tidvis lär jag säkert spåra ur och skriva lite längre utläggningar om inspirationen flödar till. Fotografierna är alltid tagna av mig själv, om inget annat anges. Känn dig alltid fri att enbart ta del av bildmaterialet utan att läsa texterna. Givetvis uppskattar jag kommentarer av alla de slag, såväl kring bildmaterial som mina refektioner. 
 
Nu kör vi!
 
Min dotter Vilda & jag vid stranden av Kesusjön. Helags i bakgrunden. 17 augusti 2017. Foto: Min fru, Annica Skarefjäll.
 

 
Igår skulle min farfar Hans fyllt 100 år om han varit vid liv. Han 

var en person med många sidor, som de flesta av oss, men det är som naturälskare jag främst vill minnas honom. Det är hans förtjänst att jag, min syster och mina kusiner har välfyllda fotoalbum från hela vår uppväxt, då farfar var flitig med att dokumentera turerna han tog oss med på. Varje julafton var det de nya bilderna till fotoalbumet som utgjorde den mest uppskattade julklappen från tomten (=farfar).

Farfar betydde oerhört mycket för mig under den tiden han levde, men samtidigt innebar hans bortgång i slutet av februari 2008 rent krasst att min tillvaro förändrades på ett mycket positivt sätt. Det behövdes inte längre någon "gårdskarl" på samma sätt hemma på hans gård (jag bodde i en stuga på farfars gård och hjälpte honom med diverse praktiska saker), och samma vår som farfar lämnade jordelivet beslutade jag mig för att flytta till Bruksvallarna.

Livet har efter detta utvecklat sig på många sätt som jag är glad över. 23 april 2009 träffade jag min nuvarande fru Annica, i samband med en skejttur i Ösjödalen. Hösten 2010 kom vår äldsta husky Mårran till oss och vårvintern 2012 vår yngsta husky Bella. 1 november 2016 föddes vår dotter Vilda. Samma år gifte Annica och jag oss och antog det gemensamma namnet Skarefjäll. Sedan 2012 driver jag dessutom på min fritid företaget Skarefjäll Natur & Foto där jag främst säljer produkter utifrån mina landskapsfotografier, till privatpersoner och företag.

Annica och jag ser det som vår plikt, tillika förmån, att ta med vår dotter ut på alla de små och stora äventyr vi tar oss för på fjällen som omger oss. Under gårdagen var känslorna extra starka i samband med en kortare vandring kring Kesusjön i Ljungdalen. Jag är innerligt tacksam för det sätt som farfar tog mig med ut på fjället, och jag vill nu göra detsamma för Vilda. Ge henne alla de färdigheter hon behöver för att känna sig trygg på fjället med förhoppningen om att hon också ska uppskatta vyerna och friluftslivet när hon växer upp. Det blev en fin liten tur med läckra vyer i riktning mot Helags- och Sylarnamassiven.

Ödmjukhet inför livet och för möjligheten att dela Annicas och min gemensamma passion med vår dotter. Från en generation till en annan.

Nedan följer lite bilder från gårdagen.

Allt gott till er alla.

/Kalle


 

Panorama över Kesusjön. Helags till vänster, Stortuvan till höger. Under dagens tur tog vi oss upp till toppen av Stortuvan, där utsikten var magnifik!
 
Vid bron över Kesuån.
 
Utsikt från Stortuvan mot Helagsmassivet, Sylarna och Härjångsfjällen.
 
Annica med Predikstolen i fonden.
 
Snusestöten och Sylmassivet.
 
Annica & Bella.
 
Vilda & Annica. Vilda sov sig igenom stora delar av turen, men spanade under vakna stunder runt på allt hon upptäckte längs vägen.
 
Stora Härjångsstöten.
 
Ännu en fin utsiktspunkt på Stortuvan.
 
Tåliga fjällbjörkar vid trädgränsen.
 
Vargtjärnsstöten med sina vackert orangefärgade klippformationer.
 
Skiss över den enkla turen vi vandrade idag.
 

 


Barn - Helags - Kesudalen - Kesusjön - Ljungdalen - Stortuvan - Sylarna - Vandring